Jan Nordström på Folkbladet skriver den 16 september en artikel med rubriken Föreningar i snålblåst som grundar sig på en intervju med Bengt Cete, numera välkänd som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Denne förutspår att föreningsbidragen i framtiden kommer att fokuseras på barn och ungdomar. De får kanske mer karaktären av startbidrag eller blir bidrag till utvecklingsprojekt.
Han har också noterat att vård, skola och omsorg ska prioriteras och det blir svårt att få den ekonomiska ekvationen svår att få ihop, om kultur- och fritidsnämnden ska stödja föreningar som de tidigare gjort. Han påpekar att föreningar inte kan lita på att nämnden i framtiden kommer att klara deras långsiktiga grundfinansiering. Han förstår att det inte längre går ”att sitta och önsketänka” Budget och bokslut måste vara i balans. Han konstaterar att föreningarna måste hitta medel utanför den offentliga sektorn.
Bengt Cete låter så insiktsfull att man nästan kan föranledas att tro att han blivit en bättre människa och anammat vissa borgerliga åsikter. Men herr Cete gör förvisso ingen pudel Han gör snarare ett piggsvin. Han går för säkerhets skulle tillbaka till 1992, då enligt honom eländet började med den stora skatteomläggningen. Det skedde en drastisk omfördelning mellan det offentliga samhället och det privata. Detta har enligt honom den senaste regeringen fortsatt med. Han försöker i intervjun tydliggöra verkningarna av politiska beslut fattade av de borgerliga regeringarna. Och kapitulera inför några marknadskrafter tänker han inte göra.
Nej, herr Cete har som vanligt alla taggar ute mot den privata sektorn, mot allianspolitik, mot marknadskrafter osv. Trots att han lyckats inse läget, lyckas han inte gilla det.
