LOV i Finspång

Nu har kommunfullmäktige i Finspång klubbat beslutet om att valfrihet ska införas i Hemtjänsten. Finspångs kommun är bara att gratulera.

Här i Norrköping är det inte alls tal om att införa LOV så långe koalitionen härskar med en rösts övervikt. Vård- och omsorgsstyrelsens ordförande  Kerstin Hildebrand är en ivrig motståndare. Nu hamnar frågan på hennes bord vid nästa möte. En interpellation från Helena-Ilona  Andersson tar upp saken.

Jag tänker fortsätta att diskutera denna fråga i fullmäktige de månader som mandatperioden varar. Jag ser fram mot den dag då man fattar samma kloka beslut i Norrköping som i Finspång.

Vad säger morgondagens brukare?

Ny interpellation om kyld mat

 

Sedan ett halvt år diskuterar vi den kylda maten i fullmäktige. Inför förra mötet den 25 januari fanns en interpellation inlämnad av min partikamrat Helena-Ilona Andersson, om – just det – kyld mat. Den person som skulle svara fanns inte på plats . Det kanske var bra att behandlingen uppsköts. Vi hade under nära två timmar diskuterat matfabrik och matfrågor.

Med ny energi och nya infallsvinklar startar vi diskussionen på fullmäktiges möte den förste mars om valfrihet av matleverantör och tjänlighet hos den kylda maten. Kanske skulle Vård- och omsorgskontoret beställa en opinionsundersökning bland skattebetalare i olika åldrar och skaffa sig en kunskap om vad dessa tycker. Det räcker inte längre med att några snälla och tacksamma tanter och farbröder över 80 tycker att det är nästan Ok med kyld mat. Här måste morgondagens brukare få säga sitt.

Fy, fy och fy för ordet matfabrik

Fy, fy och  fy för ordet matfabrik.  Inspirerad av Matfabriken i Sala har jag börjat använda beteckningen matfabrik för den större produktionsanläggning för mat, bl a kyld mat, som koalitionen tror att kommunen ska börja bygga på Ingelstaområdet. Vi i Alliansen tycker emellertid motsatsen. Nu har både tidningar och mina politiska fränder börjat använda ordet. Efter mitt inlägg i fullmäktige den 25 januari hade tålamodet trutit hos Cecilia Ambjörn (v) över mitt ordbruk. Hennes inlägg efter det att jag talat var minst sagt anfäktat av aggressivitet, inte minst till följd av mitt bruk av ordet matfabrik. Nu hoppas jag att ordet riktigt fastnat i hjärnorna hos stadens politiker, även i de rödgrönas hjärnor.

Gnäll och okunnighet

Nu har den sk bromsen i det pensionssystem som tillkom 1994 slagit till. Många pensionärer har fått lite mindre i plånboken, medan de som har lägst pension har lite mer. Bakom detta beslut ställde sig alla riksdagspartier utom vänstern.

En annan broms har släppts. Nu flödar gnället bland Sveriges pensionärer. Nu får det anses som en normal mänsklig egenskap att klaga om något försämras, men horden av gnällspikar borde ta reda på vad som ligger bakom minskningen, Nej, i stället anklagar hopen Alliansregeringen, som är tämligen oskyldig till rådande förhållanden. Vem ska ställas till svars för den ekonomiska krisen i världen som drabbat även Sverige? I alla fall inte den sittande regeringen. Med ökad sysselsättning höjs pensionerna igen.

Sverige har störst andel ålderspensionärer i världen. Antalet över 85 år har fördubblats de senaste 30 åren och antalet över 95 tredubblats. År 1964 fanns det 105 personer över 100 år. 2004 uppgick antalet 100-åringar till 1278. Medellivslängden för en svensk är nästan 81 år.

Kanske har tiden kommit att se över pensionssystemet igen

Trygghetsboenden

Jag har inte skrivit i min blogg på länge. Förklaringen är att jag har presterat ett antal insändare i lokala tidningar kring frågan om kyld mat. Dessutom har det planerade byggandet av en produktionsanläggning ( läs matfabrik) på Ingelstaområdet dragit till sig mitt intresse.   Samma gäller ärendet i kommunfullmäktige den 30 november angående tecknandet av ett hyreskontrakt  på 25 år med maximal årshyra på 9 miljoner kronor.

I måndags hade vi en tre timmar lång maratondebatt i fullmäktige om hyreskontraktet och den kylda maten. Hur det nu kom sig begärde bl a Håkan Liljeblad (s) återremiss i frågan. Jörgen Rundgren hade då redogjort för orsaken till varför vi ansåg att ärendet var ofullständigt utrett. Ett högst övertygande inlägg gjorde sedan Said Nison. Som den rutinerade krögare han är erbjöd han sig att laga smakfull och näringsrik mat till de äldre som inte kan klara detta själva.

Nu får vi bara hoppas att det tar tid innan frågan landar i fullmäktige igen. En ny intressant fråga om de äldres boende har just poppat upp. I lördagens NT (den 5 december) finns en läsvärd debattartikel av vår Margareta Ericsson (kd) och äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson. Den handlar om att regeringen som redan 2006 införde ett investeringsstöd till särskilt boende heldygnsomsorg på 500 miljoner kronor per år nu beslutat att gå vidare så att stöd även kan lämnas för trygghetsboende. Detta gäller redan från den 1 januari 2010.

 Hur kommer Norrköpings kommun att handskas med denna möjlighet? Detta kanske är nästa heta diskussion med koalitionen. Det finns en hel del äldre som är ensamma eller blir ensamma som lider av sin situation. De längtar efter sällskap och trygghet på ett sätt som är svårt att förstå om man inte har upplevt det. En studie har visat enl debattartikeln i NT att det är dubbelt så vanligt med flytt till särskilt boende om man bor hemma i vanligt boende som om man bor i serviceboende.

Det är väl värd att tänka på detta, eftersom den åldrande befolkningen blir äldre och antalet som kommer att behöva serviceboende ökar i och med med att 40-talisterna är många. De första 40-talisterna fyller 70 om några veckor. Väl timat av alliansregeringen, då trygghetsboende kan upplåtas till personer som fyllt 70 år.

Nej, nej, nej till matfabrik på Ingelsta

 

 

Texten nedan har varit publicerat som debattartikel i Norrköpings tidningar med rubriken Nej, nej, nej till matfabrik på Ingelsta respetive insändare  i Folkbladet med rubriuken Skrota idén om matfabrik på Ingelsta under vecka 44. Den var också underlag för mitt inlägg vid budgetdebatten i kommunfullmäktige den 26 oktober.

 

Texten med rubriken Nej, nej nej till matfabrik på Ingelsta fanns tidigare på min blogg.

 

 

Åsikterna om den kylda maten från Matfabriken i Sala som levereras till brukare av Vård- och omsorgskontorets tjänster går isär. I dagens läge kan man konstatera att två av tre äldreboenden i Norrköping har dragit sig ur projektet. Samtidigt som vissa är nöjda med att kunna bestämma mattiderna själva har det kommit kritik mot den kylda maten från olika håll både vad gäller  näringsvärde och smak.

 

Koalitionen vill trots den framlagda kritiken mot kyld mat bygga ett stort produktionskök – läs matfabrik – på Kiselgatan på Ingelsta. Omkring 10 000 portioner kyld mat ska produceras varje dag och levereras till brukarna. Koalitionen tycks inte vara lyhörd för vad och hur de äldre vill ha det. Den bekymrar sig föga om den grupp som är mest utsatt – ofta ensamma äldre som tråkigt nog inte orkar handla mat själva och tillreda sina egna måltider. Mat är inte bara föda utan så mycket mer.

 

Att förlita sig på en enda produktionskälla är vanskligt. Hur löser man problemet om en smitta kommer in i lokalerna? En matfabrik lokaliserad till Ingelstad innebär också många och ibland långa mattransporter inom kommunen. Det är flera mil till vissa av kommunens äldreboenden i ytterområdena. Ur miljösynpunkt är inte en matfabrik en lyckad lösning.

 

Allians för Norrköping och SPI motsätter sig som tidningen tidigare meddelat byggandet av en matfabrik. Vi sätter den personliga valfriheten och trivseln högt. De äldre ska kunna välja. De som så vill ska få kyld mat levererad en gång i veckan och själv kunna bestämma när det passar dem att äta. Andra ska kunna beställa varm mat från någon närbelägen restaurang eller ett närbeläget äldreboende. Måltiderna är ofta dagens höjdpunkter för de äldre. De har rätt att få känna doften av nylagad mat och få lite mänsklig kontakt, då maten levereras. 

 

Därför satsar vi 25 miljoner kronor under åren 2010-2012 för att kunna bygga tillagningskök bland annat i äldreboenden. Vi satsar också på mänskligt välbefinnande – de äldre ska få  nylagad näringsrik mat – och på att transporterna på vägarna blir färre. Gotlands kommun har nyligen föregått med bra exempel. Här kommer man att satsa på närlagad mat. Alla partier på Gotland är ense om att skrota idén med storkök.

 

Det är nu min förhoppning att s,v och mp här i Norrköping skrotar idén med en matfabrik på Ingelsta, innan byggandet av den sätter igång. De pengar som kommunens ska betala i hyra för denna lokal årligen kan disponeras på mat av högre kvalitet, ge brukarna högre livskvalitet och bättre hälsa. Dessutom får egna företagare inom restaurangbranschen ökade möjlighet att leverera mat.

 

 

 

Nej, nej, nej till matfabrik på Ingelsta

 

 

På Kiselgatan i Ingelsta finns en tomt där en ny produktionsanläggning för kyld mat – läs matfabrik – ska byggas. Den beräknas vara färdig 2011. Omkring 10 000 portioner kyld mat ska produceras varje dag och levereras till brukare av Vård- och omsorgsnämndens tjänster.

 

Vi moderater, våra alliansbröder och SPI säger nej, nej, nej till bygget av denna matfabrik  på Kiselgatan. Vi värnar om de äldres valfrihet gällande matleverenser. De som så vill ska kunna få varm, nylagad mat varje dag från någon restaurang eller annat kök i närheten av bostaden.

 

 Mat är inte bara mat och inte heller bara en ekonomisk fråga. Den kylda maten tenderar att försämras under lagringstiden i kylskåpet och de flesta vittnar om att potatisen inte håller måttet. Det finns farhågor om näringsbrist med åtföljande hälsoproblem hos de äldre, som äter kyld mat levererad i platsförpackningar en gång i veckan.

 

Varm nylagad mat från närområdet innebär daglig kontakt med människor för en ensam pensionär. Måltiden blir ett välkommet avbrott i den annars ganska händelselösa tillvaron. Avgörande för vården av våra äldre måste fokuseras på deras livskvalitet. Kommunen bör satsa på att bygga nya tillagningskök i stället för en storskalig matfabrik inom stadens hank och stör.

 

Vi som säger nej, nej, nej värnar om de äldres rätt till väldoftande vällagad varm närproducerad daglig matleverans. Dessa människor förtjänar detta efter ett ofta strävsamt liv. Om detta kostar någon krona mer finns det förvisso något annat kommunen kan spara på.

 

 

 

Shit, skit och sammansatt skit

 

Länge har man i svenskan använt det engelska ordet shit som interjektion (vid utrop). I en engelsk-svensk ordbok översätts ordet med fan också eller skit också. Ordboken redovisar inga exempel på sammansättningar.

 

I modern svenska tycks ordet användas i sammansatt form i vissa sammanhang. Jag uppmärksammade ordet skitsäsong i NT den 21 september i ett reportage om en IFK-match. Mittbacken Mikael Roth tycker att det varit en skitsäsong. Då jag sökte på ordet i NT hittade jag det i inte mindre än sex artiklar. Alla handlade om idrott och hade varit publicerade under de senaste åren.

 

Döm till min förvåning att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gör en sammansättning med ordet skit-. Han uttalar sig vid skilda tillfällen i tidningar om att 2008 och 2009 varit skitår. Sammansättningen skitår tycks inte vara spridd. Vid slagning på Google dyker det upp i samband med Littorin. Jag hoppas att ordet inte vinner fäste i det politiska språket.

 

Om användandet av skit- i sammansättningar rör sig om påverkan från engelskan kan vara svårt att avgöra. Ordet skit finns i svenska också och kan tas fram vid behov. Skitungar har man ju hört talas om. Språk påverkas, förändras och utvecklas men sammansättningar med skit- får vara för min del.

Bengt Cete ”gör ett piggsvin”

Jan Nordström på Folkbladet skriver den 16 september en artikel med rubriken Föreningar i snålblåst som grundar sig på en intervju med Bengt Cete, numera välkänd som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Denne förutspår att  föreningsbidragen i framtiden kommer att fokuseras på barn och ungdomar. De får kanske mer karaktären av startbidrag eller blir bidrag till utvecklingsprojekt.

 

Han har också noterat att vård, skola och omsorg ska prioriteras och det blir svårt att få den ekonomiska ekvationen svår att få ihop, om kultur- och fritidsnämnden ska stödja föreningar som de tidigare gjort. Han påpekar att föreningar inte kan lita på att nämnden i framtiden kommer att klara deras långsiktiga grundfinansiering. Han förstår att det inte längre går ”att sitta och önsketänka” Budget och bokslut måste vara i balans. Han konstaterar att föreningarna måste hitta medel utanför den offentliga sektorn.

 

Bengt Cete låter så insiktsfull att man nästan kan föranledas att tro att han blivit en bättre människa och anammat vissa borgerliga åsikter. Men herr Cete gör förvisso ingen pudel Han gör snarare ett piggsvin. Han går för säkerhets skulle tillbaka till 1992, då enligt honom eländet började med den stora skatteomläggningen. Det skedde en drastisk omfördelning mellan det offentliga samhället och det privata. Detta har enligt honom den senaste regeringen fortsatt med. Han försöker i intervjun tydliggöra verkningarna av politiska beslut fattade av de borgerliga regeringarna. Och kapitulera inför några marknadskrafter tänker han inte göra.

 

Nej, herr Cete har som vanligt alla taggar ute mot den privata sektorn, mot allianspolitik, mot marknadskrafter osv. Trots att han lyckats inse läget, lyckas han inte gilla det.

Mattias Ottossons ”goda omdöme”

 I juni skrev jag en blogg med rubriken Mattias Ottossons usla självkritik. NT tog in en insändare med samma rubrik och debatten blev lång. Nu väljer jag rubriken Mattias Ottossons ”goda omdöme”. Vad kan nu ha hänt? På NT:s websida finns idag en artikel som handlar om att IFK inte har råd att betala hyran till kommunen. IFK:s ordförande Peter Hunt bekräftar uppgiften och berättar att de för en dialog med kommunen om att få lägre hyra. Från politiskt håll möts han av kalla handen. Kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson hävdar att han vid flera tillfällen under året har påpekat att IFK:s hyresavtal gäller och att det inte är aktuellt med en omförhandling. Så här långt skulle det behöva gå innan Mattias Ottosson visade en gnutta gott omdöme. Härtill är han nog nöd och tvungen om inte opinionen skall bli för stark. Det måste finnas en gräns även för en huvudlöst spendersam fotbollsälskare. Det är inte förvånande att få uppleva den här dagen. Vad händer härnäst i följetongen Idrottsparken och IFK?

Hej då Halland – hej Europa!

 

Efter nära tre månader s vistelse packar jag och städar huset för att lämna mitt badortsparadis i sydligaste Halland. Sommaren går inte till historien som en av de soligaste men vi uppskattar trakten även i mulet och regnigt väder. Det känns spännande att stå på stranden och se hur det regnar i Båstad och över Hallandsåsen. Rätt som det är har regnet nått Skummeslövsstrand.

 I dag ska jag serva bilen i en by norr om Laholm inför besiktningen i Norrköping i september. Hej då Laholm! I morgon kör jag till Boarp utan för Båstad och köper kattmat och upp på Hallandsåsen och tankar inför hemfärden. Hej då Båstad och Bjäre!

I går var jag i Halmstad och träffade min syssling Gunilla, som jag gick tillsammans med på gymnasiet. Jag bodde som ung hos hennes farföräldrar, så vi är mycket mer än vanliga sysslingar. Vi har alltid varit tajta. Efter diverse skvaller om levande och döda släktingar blev det bokprat på det gamla Halmstadkonditori som vi satte på. Jag hade inhandlat boken Hallandandica – berättelser om ett Kanaans land i Sverige – en bok som hon naturligtvis hade i sin samling av Halmstad- och Hallandsböcker. Dessutom hade jag i bokhandeln fallit för en pocketbok av Erika Bjerström  europa och genom att läsa den hoppas jag att lära mig mer om EU och det nya Europa.

Bokens första tjugofem sidor som jag hunnit läsa  verkar lovande. Jag  lovar att återkomma med reflexioner om boken. Dessutom är det en speciell dag i dag – min sondotter Victoria börjar i förskoleklass på Vårfruskolan i Lund